30/3 2017 När är man nöjd?
Efter Agnes har jag funderat på påståendet att jag aldrig är nöjd utan direkt efter framgång så gnäller jag...
Jag ser på idrottande så här:
Jag var som nu i Finland och red på fina procent internationellt. Jag njöt hela tävlingen och hemma. Sen kommer vardagen och jag tänker då direkt på nästa tävling - jag är "hungríg". Är det fel?
"Gnället" beror på frustration om att det inte finns resurser för det jag vill helt enkelt.
Jag tror att man som idrottare måste tänka så, det säger ju alla att man måste hela tiden tänka framåt annars stannar allt upp. Jag kan ju inte sätta mig i rummet hemma och ge Boy ledig i veckor för "vi hade en bra tävling sist"
Vad tror ni?
Sandra förstår precis hur Du känner o skulle Du vara "nöjd" på det sättet som många kanske tycker så skulle Du förmodligen tappa motivation o sluta prestera så ju hungrigare desto bättre, kör bara o glöm inte gör det på Ditt sätt det fungerar alldeles utmärkt, Kramar <3
