Mot OS i dressyr

- Desto mer vi tränar desto bättre blir vi

14/2 2017 Känns sådär

Igår var det träning för Money Boy för Emma i Skara som jag skrivit innan.

Taggad Boy i sitt nya fina pannband från DivorceYourHorse.

Jag börjar med att värma som vanligt och han är riktigt bra med mig då.
Vi var i stora ridhuset så vi planerade att rida igenom nya küren och se om linjerna är ok.

Började med att jag får rida och få loss honom och få honom att jobba utan att han trycker upp nacken och blir stretig. Här har jag lite svårt för jag vill gärna flexa honom i nacken men han svarar inte bra på det utan jag ska ta tag snabbt lite bakåt och sen lätta det svarar han bäst på. Fattar inte varför jag fortsätter flexa och blir dragig när jag vet att det inte är lösningen. Blir så irriterad på mig själv. Jag tror att jag rider det jag känner utan att tänka på det och det fungerar oftast men just känslan av att jag vill flexa då måste jag koppla in hjärnan och tänka "stopp du ska vara snabb och ta tag och sen lätta" Jag rider mest på känsla och då blir det fel när jag ska koppla in hjärnan.

Att det ska vara så svårt att rida?! Nu har Money Boy bytt sida igen också. Han byter svår och lätt sida ofta och det är bra sägs det för då utvecklas man på rätt sätt. Stämmer säkert men som ryttare kan man bli nojig för mindre, just när du kommit på nya sidan ja då blir det byte igen. Frustrerande.

Vill inte misslyckas
Jag red igenom nya küren och det gick sådär... pratade med mamma om vad som händer så fort jag ska rida "program" och jag känner att jag inte vill misslyckas och blir stressad av det. Programridning blir kvittot på jobbet jag gjort.

Jag känner att säsongen som är på väg är så viktig och jag vill verkligen inte misslyckas. Jag vill visa upp min ponny så fin som bara han kan vara och visa att jag kunde utbilda/utveckla honom ännu mer än förra året. Man vill ju visa de som inte trott på oss att vi kan och att de hade fel. Tänk att vissa saker/uttalande sätter sig så djupt inom en fast man helst vill glömma. Mamma sa att jag får misslyckas och att det inte gör någonting om inga mål för 2017 uppnås, mamma och pappa är stolta ändå och vi har lärt oss och haft kul på vägen. Känns skönt och 2016 var över alla förväntningar! Ibland önskar man att man kunde få hjälp av förra ryttaren men det har jag aldrig kunnat få. Måste ju vara fantastiskt att kunna få den hjälpen av nån som vet precis hur det känns att rida just den hästen. Mamma påpekade när vi pratade om det att det blir svårigheter ändå för inga människor rider likadant och det är ju sant.

Nya tag idag på träningen. Jag vill och jag ska!

 

Ja det är inte helt lätt det här med ridning.. Man inser det ju mer man rider, tror jag. :) Men kämpa på, ni är jätteduktiga och även om man får bakslag ibland så utvecklas man ofta mer än man själv är medveten om!

Jättefint pannaband!

Ridning är så himla svårt ju! Men det är väl det som är tjusningen, när det väl går bra. ;)

Jag har inte varit i närheten av att tävla på din nivå, men jag känner ändå igen mig helt och hållet med stressen över programridning. Så fort jag ska rida upp på medellinjen så sätter jag så höga krav att kroppen låser sig lite och jag rider sämre.

Du är grym men glöm inte bort att ha kul, oftast går det automatiskt bra när man tillåter sig att ha roligt för då slappnar kroppen av och man rider mer som vanligt. :)

Woow vilken läcker ponny!! Och ja du.. Ridsporten är otroligt svår, bara ta nya tag! Jag hejjar och tror på dig! :D Kram