12/4 2016 Är det bara bra?
Är träning av hästar bara bra hela tiden? Ofta kan man ju tro det när man läser bloggar, statusar mm.
Det känns så mycket enklare att beskriva det som går bra mot det som är motigt och känns jobbigt.
Jag kan tala om att det är inte bara bra! Ofta ofta stöter man på "problem" och situationer när man inte vet hur man ska lösa dem men man skriver inte lika mycket om det. För min del så funderar jag mycket på det som hänt och letar lösningar. Pratar mycket med tränarna om vad som hänt och hur jag kan lösa det.
Här är en sån situation på träning som jag funderar mycket på.
Vi gör en ökning bra i x-antal steg...
Viktigt är också att jag har honom jämn på båda tyglarna för om han är ojämn kan han inte öka så som vi vill.
Jag är på väg att tappa honom och hans lösning är som oftast att ta till galoppen. Just denna situation räddade jag genom att peta på honom på bogen och sen var han hos mig igen.
Det som händer på tävling är att jag "safear" och rider inte på så mycket som han kan och då blir traven uttrycklös och matt.
Oftast tar han till kort galopp gärna på stället. När han ville galoppera hos Anette igår när det var jobbigt i traven så ställde jag om för att rida en öppna snabbt så lyckades jag rädda traven. Detta ska jag fortsätta med så kanske han slutar ta till galoppen eller så har jag åtminstone en chans att rädda det på banan om jag känner att det är på väg. Nåt steg i öppna hellre än galopp.
Om Boy tycker nåt är jobbigt eller som när han kom var stressad så är lösningen i hans värld att galoppera, gärna på stället. Frustrerande för han är så snabb från att vara fin till pang galoppsteg.
Vi har tagit ett ganska stort steg i utvecklingen och nu måste jag lära mig rida med lite i handen för Boy behöver det stödet för att jobba korrekt.
Vem har sagt att det är lätt att rida? "Blod svett och tårar" och "vi rider med högklackat på tävling inte hemma" som Emma säger :)
Det känns så mycket enklare att beskriva det som går bra mot det som är motigt och känns jobbigt.
Jag kan tala om att det är inte bara bra! Ofta ofta stöter man på "problem" och situationer när man inte vet hur man ska lösa dem men man skriver inte lika mycket om det. För min del så funderar jag mycket på det som hänt och letar lösningar. Pratar mycket med tränarna om vad som hänt och hur jag kan lösa det.
Här är en sån situation på träning som jag funderar mycket på.
Vi gör en ökning bra i x-antal steg...
Viktigt är också att jag har honom jämn på båda tyglarna för om han är ojämn kan han inte öka så som vi vill.
Jag är på väg att tappa honom och hans lösning är som oftast att ta till galoppen. Just denna situation räddade jag genom att peta på honom på bogen och sen var han hos mig igen.
Det som händer på tävling är att jag "safear" och rider inte på så mycket som han kan och då blir traven uttrycklös och matt.
Oftast tar han till kort galopp gärna på stället. När han ville galoppera hos Anette igår när det var jobbigt i traven så ställde jag om för att rida en öppna snabbt så lyckades jag rädda traven. Detta ska jag fortsätta med så kanske han slutar ta till galoppen eller så har jag åtminstone en chans att rädda det på banan om jag känner att det är på väg. Nåt steg i öppna hellre än galopp.
Om Boy tycker nåt är jobbigt eller som när han kom var stressad så är lösningen i hans värld att galoppera, gärna på stället. Frustrerande för han är så snabb från att vara fin till pang galoppsteg.
Vi har tagit ett ganska stort steg i utvecklingen och nu måste jag lära mig rida med lite i handen för Boy behöver det stödet för att jobba korrekt.
Vem har sagt att det är lätt att rida? "Blod svett och tårar" och "vi rider med högklackat på tävling inte hemma" som Emma säger :)
Kommentarer
Vill du hellre skicka ett mail till mig? Kontaktuppgifterna hittar du i menyn!
