8/2 2018 Vem driver dig?
Detta med hästar tar så mycket tid och det kräver mycket av oss som utövare. Man måste bita ihop de där dagarna när vädret inte är på vår sida och man har 6-8 hästar att träna t.ex
Funderar lite extra på detta efter att nån antydde att det var min mamma som står för drivet. Man kan inte ha mer fel. Om hon skulle få välja skulle vi aldrig tävla och det är ju det som är min morot i vardagen. Jag är otroligt lyckligt lottad som inte har nån press alls på mig hemifrån och att de väljer att stötta mig till 110% trots deras ointresse för tävling.
Vi har dock krav på oss att ta god hand om hästarna som är våra arbetskamrater från mina föräldrar. Visst har det hänt att de sagt till oss att gå ut och rida fast man verkligen inte hade lust just då men när man väl sätter foten i stallet så försvinner den känslan av att det är jobbigt. Om nu de inte skulle fostrat oss på detta vis och gjort allt åt oss och låtit oss chilla när vi hade lust mm då hade jag i alla fall inte varit där jag är idag. Moa och Mimmi hade säkert inte jobbat på så ihärdigt efter skola och jobb på heltid.
Vi har också fått höra att det går att lyckas även om man inte har allt som man tror behövs. Man får anpassa träningen efter väder helt enkelt och sen kan man vila nån häst extra när vädret inte är på vår sida mm.
Vad är det då som driver mig?
Mycket skulle jag säga men framförallt när jag inne på tävlingsbanan känner att jag har en bra kommunikation med hästen och vi jobbar på tillsammans. Tävlingarna är helt klart mitt driv.
Känslan att vara i stallet när alla hästar står inne och mumsar på hö och har det bra, att då ha hästar som propsar på min uppmärksamhet det är också mitt driv. Hade de inte tyckt om mig hade de ignorerat mig.
Att aldrig vara fullärd gällande hästarna driver mig.
Vi har dock krav på oss att ta god hand om hästarna som är våra arbetskamrater från mina föräldrar. Visst har det hänt att de sagt till oss att gå ut och rida fast man verkligen inte hade lust just då men när man väl sätter foten i stallet så försvinner den känslan av att det är jobbigt. Om nu de inte skulle fostrat oss på detta vis och gjort allt åt oss och låtit oss chilla när vi hade lust mm då hade jag i alla fall inte varit där jag är idag. Moa och Mimmi hade säkert inte jobbat på så ihärdigt efter skola och jobb på heltid.
Vi har också fått höra att det går att lyckas även om man inte har allt som man tror behövs. Man får anpassa träningen efter väder helt enkelt och sen kan man vila nån häst extra när vädret inte är på vår sida mm.
Vad är det då som driver mig?
Mycket skulle jag säga men framförallt när jag inne på tävlingsbanan känner att jag har en bra kommunikation med hästen och vi jobbar på tillsammans. Tävlingarna är helt klart mitt driv.
Känslan att vara i stallet när alla hästar står inne och mumsar på hö och har det bra, att då ha hästar som propsar på min uppmärksamhet det är också mitt driv. Hade de inte tyckt om mig hade de ignorerat mig.
Att aldrig vara fullärd gällande hästarna driver mig.
Att få utbilda hästarna från inridning och uppåt - det är en fantastisk känsla som jag gärna upplever om och om igen. Visst vissa dagar så kan jag känna hopplöshet om det inte går som jag tänkt men då brukar poletten trilla ner nästa pass och det är en härlig känsla.
Att se mina elever utvecklas tillsammans med sina hästar. Att se glädjen hos dem när de som ekipage utvecklas är oslagbar.
Att se mina elever utvecklas tillsammans med sina hästar. Att se glädjen hos dem när de som ekipage utvecklas är oslagbar.
Kommentarer
Vill du hellre skicka ett mail till mig? Kontaktuppgifterna hittar du i menyn!
