Mot OS i dressyr

Detta med clinicen och sen mina stjärnor som tränar för mig får mig att tänka efter lite hur det började.

Jag har ridit så länge jag kommer ihåg. De första åren var jag mest inne på att bara rida och själva skötseln var tråkig. Jag fick för tuffa ponnys för min kunskap. När jag var 8,5 så kontaktade vi Sara och Michael på Stuteri Micks och fick nys om Forlan Conquest. Quest som han kallades var då 4 år och sutten på men inte mer. 

Vi köpte Quest utan att kunna nåt om unghästar bara för att jag stod på mig till mamma och pappa om att det var rätt ponny och att jag skulle klara det :)

Hur mycket tränade jag då?

Jag var tidigt bestämd med vad jag ville uppnå med Quest, jag skulle rida SM.

Mamma fick in mig på spåret Ungponny-SM som var nytt det året vi kvalade in. Eva som var väldigt insatt har senare berättat att det var jag som banade väg för att B-ponnys skulle få vara med. De trodde inte att nån så ung ryttare skulle kvala in med tillräckligt höga procent bland C- och D-ponnys men jag fixade det. Jag var då 10,5 när Ungponny-SM gick på Hammarö Karlstad. Vi vann inte men vi var heller inte sist :) 

Prisutdelning Ungponny-SM. Lina Dolk and myself :)

Hur klarade jag då detta, 8 år och ska utbilda en liten B-ponny på 1,21?

Mamma och pappa har tack och lov alltid förstått hur viktigt det är med träning och då helst för tränare ofta. Jag tränade för Jenny Andersson ett par gånger i veckan och sen när SM närmade sig så red jag 1 pass varannan vecka för Anette Christensson. Där emellan har jag alltid envetet tränat 4-5 dagar i veckan själv. Mamma har till 99% varit med på banan/ute men jag har ridit själv. Quest var så liten så det fanns inte många som kunde sitta upp och hjälpa mig. Inget jag nu i efterhand är ledsen över utan jag kan verkligen säga att jag utbildat mina hästar själv. Vi är inte rika utan min familj har verkligen satsat allt de har på oss och det är vi evigt tacksamma för. 

Är du schysst mot dig själv?

Har du högt satta mål så måste du och din familj vara villiga att "offra" dessa dagar i stallet och om man inte är det så ska man vara schysst mot sig själv och sätta målen därefter. 1-3 pass per vecka räcker inte på långa vägar om du verkligen vill lyckas. Jag är så tacksam att min familj stöttat mig hela vägen! Otroligt viktigt att du pratar med din tränare om dina mål med varje häst så att tränaren har en rimlig chans att ha koll på vad det ställs för krav på tränaren. 

Vad är då att lyckas?

För mig innebär det högt satta mål men för nån annan kan det vara att få vara med i div 3 i hoppning eller klara att galoppera lugnt ute i skogen. Alla vill vi olika och det är helt ok! Sätter du tex SM som mål så måste du vara villig att rida upp till 5-6 dagar i veckan. Visst du kan be din tränare att rida men vad hjälper det i längden om tränaren rider perfekt på din ponny om inte du rider? Dina timmar i sadeln är det som du tar med dig mot dina mål. 

Många har ju konceptet att tränare rider nästan mer än ryttaren själv men det vill inte jag för tränaren är inte den som sitter på ryggen när det är tävling. På tävling måste jag veta hur jag ska göra om hästen tex spänner till.

Tack!

Jag är så tacksam att mina föräldrar stått på sig och låtit mig rida mina ponnys trots att det säkert tagit mer tid på det sättet men jag vet hur de ska ridas i alla lägen, tack! 

Jag är också tacksam för allt  puschande, tjatande, stöd och att mamma alltid suttit med på ridbanan när jag ridit.

Vissa dagar är det faktiskt inte kul att gå ut och rida men då får man se sitt mål framför

sig!

Fundera nu på detta och vad du är villig att offra och se sen över dina mål! 

Ja det handlar lite om att offra... du kommer inte kunna vara med på allt med dina vänner för hästen måste tas om hand och ridas. Offra kan vara fel val av ord men nåt måste du försaka på vägen helt klart. Nåt att tänka på är att en riktig vän står vid din sida och stöttar det du vill göra. Jag ser det inte som att offra utan jag ser vinsten med att uppnå mina mål, känslan är oslagbar!

Tänk er känslan man får när landlagsledaren säger att man ska få rida EM som varit mitt stora mål på ponny. Jag blir tårögd bara jag skriver det här.

Här tackar jag Money Boy för allt i Kaposvar Ungern 2017 på EM i ponnydressyr