21/4 2015 En bedömningssport

Dressyr - en bedömningssport
Alla som tävlar i dressyr vet att det är en bedömningssport och det kan vara riktigt jobbigt.
Domare ser inte alltid det du känner....  och som ryttare vill man ju att en ritt ska se enkel ut och det inte alltid enkelt.

När man blir ledsen och funderar på resultat man fått så ska man försöka tänka lite längre...

Tänk vad vi kämpat med Forlan Conquest sen vi började våran dressyrbana.
Quest hade noll bjudning när vi började rida ihop oss. Spelade ingen roll om det var hemma eller på tävling. Värst på tävling för där hade jag ju inget spö heller. Jag slutade träna med spö för att det inte skulle vara extra jobbigt på tävlingsbanan.
Tänk er att ni sitter på en uppblåst ballong som ni inte får hål på som bara bromsar - så kändes det.
Att jag fick runt honom på ungponny SM 2011 är helt otroligt.

Fick tips om att rida med sätet och trycka fram honom och gjorde så det hjälpte bara nån tävling sen var vi tillbaka i samma tröghet. Började träna för Traudi Björling och då fick jag lära mig att rida som om jag satt på råa ägg och på så vis hjälpa hästen att jobba rätt med ryggen. Den mjuka ridningen har jag kommit 100 gånger längre med. Nåt att tänka på....

Nu när jag ridit fler hästar så väljer jag en häst med bjudning över en trög som inte riktigt förstår vad det går ut på. Tyvärr så fick jag inte njuta av Quests framåtbjudning så länge eftersom han ska säljas.

Jag och mamma pratade om Quests resa igår och vi pratade om första årets starter där vi blev väldigt sågade. Vi misströstade och trodde aldrig vi skulle få placering och godkända resultat.... det vände :)
Tack till Sara och Michael som under hela resan trodde på oss! Ni är bäst. 

Vi samlade poäng i galoppen som är Quests bästa gångart och den gångart som han har lättast för. Tänk om alla program var i galopp då hade vi inte haft dom jobbiga åren. Mamma ville många gånger att vi skulle strunta i dressyren för jag blev så ledsen men jag är glad att jag inte gav upp utan kämpade på. Kan man inte ta det dåliga så ska man inte tävla, så tänkte jag. Oavsett tävlingsresultat så älskar jag min kung mer än någon annan och jag är evigt tacksam för allt han lärt mig.

Trelawn Flower Girl kom till mig med noll bjudning men det är helt borta sedan länge och hon har nu en härlig energi som alltid används på rätt sätt.

Om man ska ge sig in i dressyrens värld så måste man vara beredd på att domare ser på ekipaget på sitt sätt och inte alltid som man gör själv. Jag är 13 år så jag kommer få många i mina ögon konstiga/dåliga resultat innan jag slutar tävla.
Hoppning är så mycket enklare för det är inte bedömning. Finns ju stilhoppning som jag tycker är bra och lyssna på ekipagen efter en sån runda ;)

 

Kommentarer
- Pernilla W Ödlund

Kanske blir man lite bättre ryttare om man haft de där åren med kämpande. Emmas första år med sin b-ponnyn (Kakan) var idel uteslutningar. Han hoppade msv-banor på träningen men inte ens LD på tävling. Men Emma älskade sin ponny så det spelade liksom ingen roll :D

Svar: Nej precis! Jag tror att motgång gör att man kämpar mer om man tänker rätt. Hur ska man annars orka tävla?
Sandra A.W

2015-04-21 @ 09:17:56
Blogg: http://pernillaodlund.se

Kommentersfält:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Blogg:

Din kommentar:

Vill du hellre skicka ett mail till mig? Kontaktuppgifterna hittar du i menyn!
RSS 2.0